Igår kom min LCC (kontaktperson) och hälsade på med ett välkomstmöte med mig och min hostfamilj :) Hon har själv varit en aupair för ca 16 år sen, då hittade hon en kille som hon gifte sig med och fick två barn. Så himla söt. Och det var hon själv också, väldigt söt och trevlig. Kändes nästa som en person man kan ringa på natten och vill gråta. Och det bästa av allt, hon var från Danmark, så hon vet lite mer hur vi lever i Skandinavien. Liksom här har dem "curfew" vilket betyder typ utegångsförbud efter en viss tid. Den reglen har min hostfamilj. Dem har som regel, om jag använder bilen på vardagar ska jag vara hemma 11pm och 12pm på helgen. Men om jag inte har bilen så gäller ändå 11pm, och 2am på helgen :) Jag gillar regler, för det är så man kommer tillrätta här i detta landet.
Iaf, igår på mötet så pratade vi om en massa saker, bla. curfew, körande på motorvägar, kompisar för övernattning m.m. Det var ett bra möte, för man fick upp ögonen lite mer hur man ska leva här i USA. Och självklart tog hon upp lite om hemlängtan men då höll jag tårarna inne. Men när hon hade lämnat hemmet så tog min hostmom upp det igen om hemlängtan, och då bröt jag ihop. Det gjorde hon med, för hon förstod mig precis. Och det kändes väldigt skönt. Men jag berättade att det absolut inte hade någonting med familjen att göra. Utan det har mer med att göra att man bara sitter på en stol upp och ner när Kyril vill leka med sig själv. Då blir det automatiskt tråkigt. Sen sa jag även att jag saknar mamma och pappa jättemycket vilket är normalt sa hon. Det kändes skönt att få gråta inför henne för då förstår hon hur jag känner.
Idag ska min hostmom komma hem lite tidigare från jobb så vi kan åka till ett köpcetra och shoppa lite. Det ska bli jätteskoj. Hon är så snäll som går tidigare från jobb för min skull.
Trivs verkligen här nu, allting är så bra!!
Hoppas alla i Sverige har det bra <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar