Haft massor med bollar i huvudet och där är ca 3 miljoner kvar. Jag ber så mycket om ursäkt ifall jag har klagat, klagat och klagat men tro mig, det hade ni också gjort. Efter en månad i USA så känner jag redan att jag blivit så mycket mer självständig och kan ta mina egna beslut. Det enda man vill ha är ideér och andras tankar. Och det vill man ha när man mår såhär.
Just nu är jag som sagt i rematch, vilket innebär att jag börjar om hela matchningsprocessen med familjer i hela USA. Och jag har två veckor på mig att hitta en ny familj, annars får jag åka hem. Det som känns så hemskt jobbigt just nu är att jag måste bo kvar hos familjen dessa två veckorna, och jobba för dem. Och det accepterar inte jag, för jag mår redan så psykiskt dåligt. Har verkligen inte fått någon hjälp utav Cultural Care och det gör mig väldigt besviken. Man åker hit på egen hand, ensam och exalterad. Då förväntar man sig iaf lite hjälp på traven när något problem uppstår. Men icke, inte ens hjälp från min LCC har jag fått. Jag har nu mailat min program director som förhoppningsvis kan hjälpa mig lite iaf. Jag har boende i två veckor - hos Sandra. Så boende och alla kostnader står jag för själv, men inte ens lite hjälp kan man få. Så jag hoppas min program director kan hjälpa mig. Det är mitt enda hopp. Om inte hon heller hjälper mig, då är jag bokstavligt talat redo för att packa väskorna och bosätta mig hos Sandra tills Cultural Care gör någonting.
I helgen så fick jag iaf min tankar på lite annat. I fredags åt jag en kanongod middag på Cheesecake Factory med Martina. Sen hämtade vi hennes två kompisar från New York som kom till DC runt 1-tiden. Sen åkte vi hem till Martina och snackade lite, och till slut somnade vi. På lördag morgon åkte vi in till down town och åt en god bagel till frukost, sen tog jag metron in till DC. På metron träffade jag Micaela, Pee och Sabrina som jag skulle tillbringa helgen med. De hade bokat hotell inne i DC och frågade om jag ville följa med, självklart sa jag! Men de hade bokat ett hotell utanför DC och i ett stort getto-område. Kändes så fel och vi hittade inte ens en CVS-butik. Katastrof... Men vi satt iaf på hotellet och snackade en massa skit, vilket jag verkligen behövde. På söndag morgon vaknade vi vid 10-tiden och tog metron in till Bethesda där jag hejade en taxi och åkte hem. Superttrevlig taxichafför! Nu sitter jag här i sängen - igen! Och gör ingenting. Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa Martina, annars ska jag lägga mig vid 10-tiden.
Här är lite bilder från helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar