Jobbigare än vad man tror...

Just nu känner jag mig bara så besviken på mig själv - dumt nog.
Men man känner sig dum för allting, när man egentligen inte ska göra det. Det är inte jag som gjort fel och därför ska jag inte känna mig dum eller besviken på mig själv.
Det är många bollar i huvudet just nu, men jag vill verkligen inte bo kvar hos familjen här.
Imorgon ska vi ha möte med vår LCC (kontaktperson) och då ska vi skriva under papper för rematch m.m. Hoppas allt går som väntat. Jag tänker iaf tala om att jag inte vill bo kvar här tills jag hittat en ny familj. Min söta vän Sandra har pratat med sin hostmom och hon sa att jag var välkommen hit om jag mådde dåligt. Så därför ska jag flytta till Sandra i Virginia på onsdag i nästa vecka. De ska nämnligen på semester från lördag - onsdag. Sen i helgen mellan lördag - söndag ska jag bo på hotell i DC med några kompisar. Förhoppningsvis kan jag bo hos Micaela eller Maiken från söndag - onsdag.

Tro mig - ni hade inte heller orkat bo här. De ger mig inte mat, de pratar inte med mig och barnen säger knappt heller ett ljud. Det är lättare att säga att man ska stanna än att verkligen göra det.
Jag känner just nu att jag gör rätt beslut som flyttar ut ur huset och där med basta!!!

Har iaf precis kommit hem från ett fikamöte med några tjejer i området. Väldigt trevligt förutom att man var tvungen att berätta händelsen om och om igen på engelska.... Segt! Alla undrar ju, får en reda på det så får alla reda på det.

Ska sova nu - knappt sovit något under dessa tre dagar. Har inte heller varit utomhus mer idag, och då satte jag mig på en trappa och började gråta. Det är jobbigare än vad man tror.

GODNATT