Idag så har mamma ringt Cultural Care i Sverige och äntligen är det någon vettig person som ställer upp och hjälper mig! Mamma berättade om min situation och att jag verkligen inte vill bo kvar i familjen.
( de senaste dagarna har mamman inte ens pratat med mig, dem lämnar huset utan att säga något m.m.)
Och personen som mamma pratade med i telefon skickade samtidigt ett mail under samtalet till Nancie, min Program Director och bad henne påskynda allting, sen skickade hon för säkerhetens skulle mail till en annan person här i USA som ska hjälpa mig om inte Nancie gör det. Så på rak arm tror jag att jag kommer lämna huset snart. Och jag är så fruktansvärt lycklig över detta - ni kan icke de ana!
Idag vaknade jag iaf 6.30 och startade datorn direkt för jag visste att mamma hade mailat mig. Då läste jag detta och blev så himla glad. Jag börjar kl 7.30-9.00 sen är jag ledig fram tills 3.00-6.30. Förhoppningvis kan Martina hoppa av sin collegeklass, som hon tycker är lite knasig. Och om hon kan det så ska jag antagligen träffa henne idag. Sen ikväll får vi se.
Hoppas alla mår bra!
Sandra, du är en stjärna!!!!
Lisa, jag saknar dig stenmycket. Det är hemskt att du bor i Florida, för man kan inte ens träffas över en helg. Hoppas jag får en familj nära dig!!
Martina, tack för allt ditt stöd, du har varit guld värd!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar