Rematchen snart slut!!

Idag är det torsdag och imorgon är det fredag, vilket innebär min sista dag i rematch!!!
Det känns skönt, men samtidigt så himla tråkigt för jag vet att jag måste lämna USA, Martina, Sandra, Sara & alla andra fina vänner man har träffat här. Det är väldigt tråkigt! Men samtidigt känns det skönt att få komma hem till kalla Sverige och få lägga sig i sin egen säng och gosa ner sig och se Idol på RIKTIGT.

Denna veckan har jag som sagt bott hos Martina och hennes underbara värdfamilj. Flickorna heter Alexa och Wren, mamman och pappan heter Dana och Oliver. Det är verkligen en perfekt amerikansk värdfamilj. Vilken tur Martina har haft!
Jag och Martina har kollat Idol vaaarje kväll - så jag har också några favoriter. Sen har vi kollat lite på Skånefruar och Kungarna av Tylösand. Men KaT är ju bara så fruktansvärt pinsamt!

Som sagt, sista dagen imorgon i rematch. Om det inte händer någon så bokas det en biljett hem i nästa vecka. Innan dess ska jag hinna med:
- In till DC en gång till
- Äta cupcake på Georgetown Cupcakes!
- Shoppa på Potomac Mills
- Gå på bio
Det var nog allt som jag vill göra innan jag åker hem!


Hoppas Sverige och alla läsare mår super.
Puss&Kram på er!

mail

Idag mailade jag min LCC och skrev :
Hi Anne!
I just wondering because it´s not so many days left.
If I don´t find a family until friday, when are we going to look at a
flight home?
Just want to know some information :)
I just emailed Nancie and Carolyn about my situation with my rematch -
wait for an answer =)

Have a great day!


Och fick svaret :

Hopefully we can find a family but i do know that a lot of Au Pair's are
available at the moment. If we don't have a family by the end of the
week, Nancie will most likely book you a ticket for early next week. Keep
checking your account.

Best, -Anne

Helgens gång..

I fredags var jag inne i DC med Linda och några andra godingar. Vi åt på en supermysig restaurang och sen skulle det egentligen bli bio, men icke! Det blev hemfärd istället. Men jag hade i alla fall det jättetrevlig. Igår var jag med Martina och Nancy inne i Annapolis och fick en guidad tur på Naval Academy. Riktigt fräckt men ja... Nu har man sett det också!! 

Jag har packat ner alla min saker! Jag ska flytta till Martina idag för min nuvarande familj har fått en ny aupair - och därför kan jag då flytta ut. Ska bli så skönt att få vara med Martina och en normal familj tills vidare!

Idag ska jag kanske träffa Sara, Louise och någon dansk tjej inne i DC. Men vädret är inte så fint så jag vet inte om vi skippar det. Sen är det så långt till Ellicott City från Bethesda.

Jag har i alla fall ingen familj ännu så länge. Jag ringde CC igår och sa att jag föredrog gärna att få en familj i DC-området. Det är ju här alla mina vänner är nu!

Skypade nyss med släkten via Andrees iphone. Mormor tycker jag ska komma hem och själv vill jag stanna kvar och se hur allting går . Men jag blir inte ledsen om jag måste åka hem - jag känner bara att jag gjort mitt bästa och verkligen gett mig själv en chans. Jag får väl åka hit igen i augusti och hälsa på Lisa i Florida!! Vi får se vad som händer - jag lovar att hålla er uppdaterade!

KRAM PÅ ER

Här kommer lite bilder från helgens gång.
Första delen av bilderna är från DC - fredagen, andra delen är från Annapolis Naval Academy - lördagen, och tredje delen är från Martinas fina rum och vår hemmakväll tillsammans med lite nyinköpta smycken!

Här kommer även en film som spelade in när vi var på besök på Naval Academy!!

inlägg på inlägg

Tänkte bara berätta att jag tackade nej till familjen i Boston.
Det klickade inte riktigt som jag ville andra gången familjen ringde. Och efter alla omständigheter i min nuvarande familj så är jag en väldigt kräsen person. Därför tänker jag inte ta första bästa familjen. Det är tufft att vara i rematch - speciellt när man måste bo, jobba och äta med denna familjen här i DC....

Men som sagt, ett nej och förhoppningsvis fler matchningar. Har även suttit i mina tankar idag och har tänk fram och tillbaka. Ibland känner jag inte riktigt att aupairjobbet är något för mig - kanske är detta inte något jag vill göra i ett år. Men som sagt, det kan ju vara pga att familjen behandlade mig som dem gjorde. Därför tänker jag stanna tills mina rematchveckor är slut, om det dyker upp en kanonfamilj som det klickar med alla gånger vi pratar så tänker jag testa på det igen. Men som sagt, jag kommer vara kräsen. Så kanske det blir att jag åker hem till kalla Sverige. Men mitt liv är inte över för det. Jag har planer att plugga upp matte B, engelska B m.m. Sen läsa en KY-utbildning med inriktning marknadsföring. Mitt liv är bara 20 år gammalt och jag har hela livet framför mig.

Så bara så ni vet, blir inte besvikna på mig om jag kommer hem!
Jag gjorde ett försök och det är inte alltid alla jobb passar alla personer, så är det bara!!

Hoppas iaf att ni mår bra där hemma och sover gott på kudden.
Tänker på er!!!

KRAM PÅ ER ALLA!

Rematch

Hej alla!
Ni är säkert nyfikna på hur allting går här i Amerika med rematch och allt.
Igår kontaktade en familj mig från Boston. De bor faktiskt 45 min utanför Boston. Det sägs finnas ca 30 aupairer i deras lilla stad. Familjen verkar super. Jag har egen våning, tillgång till bil, ingen curfew, 2 min till stranden, 2 timmar till skidbacke, gratis gymkort m.m. Det låter kanon va?
Men saken är den - magen säger nej när jag tänker på familjebyte och rematch, men när jag tänker på mamma, pappa, martin och alla där hemma så säger magen ja. Men samtidigt vet jag att ingenting där hemma förändras och jag kommer ångra mig om ett år, om jag åker hem! Så jag känner lite att jag vill prova byta familj, om det inte heller fungerar, då får jag åka hem. Låter inte det som en bra idé??
Men är inte säker på denna familjen än, de ska ringa idag igen. Och jag vill gärna prata med deras nuvarande aupair, för de är nämnligen också i rematch. Bra idé att veta varför kanske.. Kemin passade kanske inte, I don´t know!

Hoppas ni där hemma har det bra iaf. Just nu ligger jag bara i min säng och väntar på att mamma och pappa ska komma hem från jobb, så vi kan skypa lite. Ha det gott!

KRAM

Gjorde min dag!

Idag så har mamma ringt Cultural Care i Sverige och äntligen är det någon vettig person som ställer upp och hjälper mig! Mamma berättade om min situation och att jag verkligen inte vill bo kvar i familjen.

( de senaste dagarna har mamman inte ens pratat med mig, dem lämnar huset utan att säga något m.m.)
Och personen som mamma pratade med i telefon skickade samtidigt ett mail under samtalet till Nancie, min Program Director och bad henne påskynda allting, sen skickade hon för säkerhetens skulle mail till en annan person här i USA som ska hjälpa mig om inte Nancie gör det. Så på rak arm tror jag att jag kommer lämna huset snart. Och jag är så fruktansvärt lycklig över detta - ni kan icke de ana!

Idag vaknade jag iaf 6.30 och startade datorn direkt för jag visste att mamma hade mailat mig. Då läste jag detta och blev så himla glad. Jag börjar kl 7.30-9.00 sen är jag ledig fram tills 3.00-6.30. Förhoppningvis kan Martina hoppa av sin collegeklass, som hon tycker är lite knasig. Och om hon kan det så ska jag antagligen träffa henne idag. Sen ikväll får vi se.

Hoppas alla mår bra!
Sandra, du är en stjärna!!!!
Lisa, jag saknar dig stenmycket. Det är hemskt att du bor i Florida, för man kan inte ens träffas över en helg. Hoppas jag får en familj nära dig!!
Martina, tack för allt ditt stöd, du har varit guld värd!!!

Helgens gång..

Känns som ett tag sen jag skrev ett inlägg - förlåt.
Haft massor med bollar i huvudet och där är ca 3 miljoner kvar. Jag ber så mycket om ursäkt ifall jag har klagat, klagat och klagat men tro mig, det hade ni också gjort. Efter en månad i USA så känner jag redan att jag blivit så mycket mer självständig och kan ta mina egna beslut. Det enda man vill ha är ideér och andras tankar. Och det vill man ha när man mår såhär.

Just nu är jag som sagt i rematch, vilket innebär att jag börjar om hela matchningsprocessen med familjer i hela USA. Och jag har två veckor på mig att hitta en ny familj, annars får jag åka hem. Det som känns så hemskt jobbigt just nu är att jag måste bo kvar hos familjen dessa två veckorna, och jobba för dem. Och det accepterar inte jag, för jag mår redan så psykiskt dåligt. Har verkligen inte fått någon hjälp utav Cultural Care och det gör mig väldigt besviken. Man åker hit på egen hand, ensam och exalterad. Då förväntar man sig iaf lite hjälp på traven när något problem uppstår. Men icke, inte ens hjälp från min LCC har jag fått. Jag har nu mailat min program director som förhoppningsvis kan hjälpa mig lite iaf. Jag har boende i två veckor - hos Sandra. Så boende och alla kostnader står jag för själv, men inte ens lite hjälp kan man få. Så jag hoppas min program director kan hjälpa mig. Det är mitt enda hopp. Om inte hon heller hjälper mig, då är jag bokstavligt talat redo för att packa väskorna och bosätta mig hos Sandra tills Cultural Care gör någonting.

I helgen så fick jag iaf min tankar på lite annat. I fredags åt jag en kanongod middag på Cheesecake Factory med Martina. Sen hämtade vi hennes två kompisar från New York som kom till DC runt 1-tiden. Sen åkte vi hem till Martina och snackade lite, och till slut somnade vi. På lördag morgon åkte vi in till down town och åt en god bagel till frukost, sen tog jag metron in till DC. På metron träffade jag Micaela, Pee och Sabrina som jag skulle tillbringa helgen med. De hade bokat hotell inne i DC och frågade om jag ville följa med, självklart sa jag! Men de hade bokat ett hotell utanför DC och i ett stort getto-område. Kändes så fel och vi hittade inte ens en CVS-butik. Katastrof... Men vi satt iaf på hotellet och snackade en massa skit, vilket jag verkligen behövde. På söndag morgon vaknade vi vid 10-tiden och tog metron in till Bethesda där jag hejade en taxi och åkte hem. Superttrevlig taxichafför! Nu sitter jag här i sängen - igen! Och gör ingenting. Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa Martina, annars ska jag lägga mig vid 10-tiden.

Här är lite bilder från helgen!

Beslutet är taget..

Nyss haft möte med familjen och Anne. Allting gick bra och det känns
som om vi är vänner igen, men vi ska ändå in i rematch!!
Jag får inte flytta till en kompis, vilket är väldigt frustrerande men
jag ska visa lite framfötter nu tills jag hittar en familj, för då
lovade mamman att tala gott om mig.
Oh det känns jobbigt, men jag och mamman har väl accepterat varandra
mer nu och tänker väl mer att vi inte passa helt enkelt.

Annes kompis, en annan LCC, hon har två familjen här i DC som ska
kontakta mig, men ingen av dem tänker ge mig tillgång till bil. Det
känns så jobbigt, men ska höra vad familjerna säger..
Men som Ullis sa - låt inte bilen hindra dig. Du kan köpa en bil för 1000 dollar!!!
Håll tummarna! Helst tårna också!

Måste iaf stanna i familjen och jobba i två veckor - alltså fri den 1 oktober.
Även om jag hittar en familj så får jag inte lämna denna familjen
förrens efter den 1 oktober, det är lagen inom CC.
Men om denna familjen hittar en ny aupair inom 2 veckor, då kan jag
bo hos Sandra.
Såna är reglerna, inget att göra åt.
Men mina arbetstider är iaf 07.30-9.00am, 03.00-6.30pm...
Får väl leva med det i två veckor till....

Jobbigare än vad man tror...

Just nu känner jag mig bara så besviken på mig själv - dumt nog.
Men man känner sig dum för allting, när man egentligen inte ska göra det. Det är inte jag som gjort fel och därför ska jag inte känna mig dum eller besviken på mig själv.
Det är många bollar i huvudet just nu, men jag vill verkligen inte bo kvar hos familjen här.
Imorgon ska vi ha möte med vår LCC (kontaktperson) och då ska vi skriva under papper för rematch m.m. Hoppas allt går som väntat. Jag tänker iaf tala om att jag inte vill bo kvar här tills jag hittat en ny familj. Min söta vän Sandra har pratat med sin hostmom och hon sa att jag var välkommen hit om jag mådde dåligt. Så därför ska jag flytta till Sandra i Virginia på onsdag i nästa vecka. De ska nämnligen på semester från lördag - onsdag. Sen i helgen mellan lördag - söndag ska jag bo på hotell i DC med några kompisar. Förhoppningsvis kan jag bo hos Micaela eller Maiken från söndag - onsdag.

Tro mig - ni hade inte heller orkat bo här. De ger mig inte mat, de pratar inte med mig och barnen säger knappt heller ett ljud. Det är lättare att säga att man ska stanna än att verkligen göra det.
Jag känner just nu att jag gör rätt beslut som flyttar ut ur huset och där med basta!!!

Har iaf precis kommit hem från ett fikamöte med några tjejer i området. Väldigt trevligt förutom att man var tvungen att berätta händelsen om och om igen på engelska.... Segt! Alla undrar ju, får en reda på det så får alla reda på det.

Ska sova nu - knappt sovit något under dessa tre dagar. Har inte heller varit utomhus mer idag, och då satte jag mig på en trappa och började gråta. Det är jobbigare än vad man tror.

GODNATT

KALLABALIK

Kan inte riktigt förstå att man kan behandla någon på detta sättet - nämner inga namn!

Men som ni kanske förstår så ska jag in i rematch ,vilket jag är väldigt glad över.
Förlåt för mina förra inlägg - men jag kände mig så fruktansvärt irriterad och arg.
Det får man vara ibland, speciellt när man blir behandlad på det sättet.

Är det något ni undrar - fråga mamma, ring mig på skype eller maila mig.
Tänker inte lägga upp någon information här iaf!

Kärlek, lycka och tröst.

Det finns stunder i livet som man verkligen inte mår bra, och vissa stunder så man mår super! Och idag är det en dag jag har mått både och. När jag mådde dåligt så pratade jag med mamma, pappa och Martin på skype. Tro det eller ej, men det hjälpte! Hade aldrig klarat stanna här i USA i tre veckor utan min familjs stöd. Det betyder allt att dem finns vid ens sida och som stöttar en.

La familia - jag älskar er högt upp till skyarna. Det finns ingen person som kan ersätta er plats hos mig. Ni kommer alltid vara min familj, min första familj. Min första familj som jag känt hela mitt liv, och resten av mitt liv. Jag förstår mig inte på familjen som skiljs åt för småsaker, som pengar t.ex. Om man jämför pengar med familj så går verkligen familjen först på den listan, ingenting annat. Ni finns där varje gång jag mår dåligt och ni ställer alltid upp till hundra procent. Ni känner mig utan och innantill, ni vet när jag mår dåligt och ni vet när jag är lycklig. Det är precis så en perfekt familj ska fungera. 

Mamma - Det finns verkligen ingen bättre mamma än du.. Jag vet att många säger så om sina egna mammor, men det finns ingen som går att jämföras med dig. Du kanske inte hade varit den perfekta mamman i en annan familj, vem vet, men i vår familj har du varit kanon! Du och pappa har uppfostrat mig och Martin så bra att man t.o.m kan få en komplimang om sitt uppförande. Det är nog inte många som får det i min ålder. Så ta till dig mamma, du är den bästa i hela världen! Går inte ens att beskriva!

Pappa - Jag vet att vi har haft våra stunder, men efter detta året tror jag på sanning att det blir ändring. Då har vi varit ifrån varandra ett år och jag har mognat till en vuxen människa som kan stå på sina egna ben. Jag vill tacka dig för att du ställer upp när jag mår dåligt och att du peppar mig i alla lägen. Jag känner mig så himla trygg med dig. Det går inte att jämföra dig med någon i heller, du är den perfekta pappan. Jag vet att man inte alltid kan tycka om sin mamma och pappa, men jag har alltid älskat er och kommer alltid att göra! Jag vill bara be om ursäkt för att jag varit en bitterdotter ibland, men så är ungdomen. Det märker jag liksom nu, på dessa barnen! Deras uppförande är inte alltid kanon, men deras föräldrar älskar dem ändå. Och jag vet att du också gör det. Jag tycker i alla fall att du har varit en superbra pappa och fortsätt vara som du är! Du är unik, du är precis så jag vill att du ska vara! Jag älskar dig!

Martin - Först och främst vill jag säga att det kändes väldigt tomt när du flyttade, men man märkte hur mycket du växte. Du blev nästan en helt ny person, i positiv riktning som tur är! Jag vill egentligen inte säga att du är världens bästa bror, för det låter så tjatigt, men det är du! Om jag jämför med t.ex. mina kompisar storebröder eller systrar så är dem inte alls som du. Du är mycket mognare och snällare mot mig. Du finns liksom där alltid. Och är det något jag har problem med så hjälper du mig med det. Och det är inte många bröder som gör det. Jag hoppas att du tycker jag ställer upp lika mycket för dig som du gör för mig, jag försöker i alla fall! Det finns ingen som du Martin! Vi är alltid syskon, och inget kan komma emellan oss. Du är min manliga förebild!

Nu blev det mycket älska hit och dit, men det är ju de detta inlägget är till för. När man är på andra sidan jordklotet så känner man ibland för att tala om hur mycket men beundrar och älskar sina nära.

Om inte mamma och pappa hade funnits till så hade varken Martin eller jag funnits till.

- Martin, vi är verkligen lyckligt lottade!!!

Första skoldagen!

Idag var det första skoldagen för Kyril!!!
Och idag var det första gången jag körde bil ensam. Nu gjorde jag er nog förvirrade. Jag får ju inte lov att använda bilen själv, men jag får använda den när jag ska köra Kyril till och från skolan. Knepiga regler.

Pratade precis med mamma på skype. Hon hade nyss varit hos mormor och morfar - hoppas ni mår bra!
Iaf.. Hon rådde mig till att skicka ett mail till min LCC (kontaktperson) och berätta hur situationen är med bilen. För mitt största problem just nu är att jag inte får tillgång till bilen, därav min ensamhet! Inte så konstigt, för här i USA kan du inte komma någonstans om du inte har bil. Jo, enligt min hostmom kan du komma fram med buss, men lägg av!! När jag pratade med dem första gången i telefon så sa dem att jag har tillgång till bil, och dem nämnde ingenting angående amerikanskt körkort - dålig stil! Vi får se hur allting går. Väntat spännande på svar ifrån min LCC - hon är helt underbar, så jag hoppas hon förstår mig!

Ikväll ska jag ut med några tjejer och fika - ska försöka ta någon fin bild :)

Mormor & morfar, jag vet att ni läser bloggen varje dag och jag hoppas ni tycker den är bra. Hoppas att ni mår bra - det lär jag väl få reda på söndag för då ska vi skypa via Karnas dator!!
Tänker på er väldigt mycket, alla där hemma. Men just nu har jag det bra. Det blir oftast superbra efter jag har pratat med mamma på skype. Hon gör mig glad!!

Matlagning

Idag har jag inte gjort särskilt mycket mer än varit hemma med 3åringen, vilket har varit väldigt lugnt!
Imorgon börjar han skolan för första gången - jippi!
Sen är han ledig igen på fredag - wierd. Men på måndag börjar han på riktigt.

Har kollat upp ett par gym här i närheten.
1. 64dollar/månad - när jag börjar studera 20dollar/månad - pool och massa annat skoj
2. 100 dollar/år - råttebo
3. 30dollar /månad
Vet inte riktigt vilket jag ska ta, det exklusiva för 65/månaden eller icke exklusivt för 30/månaden??

Idag har jag jobbat från 07.30-04.00, break, 06.45-08.15..
Så därför stod jag för middagen plus 3åringens leksaker...

Poolparty + båttur

Igår var vi på poolparty hos ett par bekanta till familjen. Det var verkligen trevligt, men jag kände mig väldigt ensam. Det fanns nämligen ingen i min ålder, men det gjorde ingenting för jag satt och lyssna på när alla de vuxna pratade om allt möjlig - du vet hur det är mamma!!
Det blev iaf lite badande och drickande och ätande - hamburgare såklart. Men den var supergod så jag säger inget negativt denna gången.

Idag var vi ute tills havs med båten - underbart väder. Och såklart är jag envis och inte använder solkräm från första början så nu sitter jag här i sängen helt röd i ansiktet och på överkroppen. Men som sagt, vill man vara fin får man lida pin! Det var iaf jättemysigt ute till havs. Vi åkte motorbåt och vi stannade och badade (dock inte jag) - för kallt för mig om man jämnför med pappas pool ;)

Världens finaste gåva!

JAG SAKNAR ER ALLA SOM ÄR MED I DENNA FILMEN - VERKLIGEN!!! <3
Denna filmen har verkligen gjort succé, jag kommer kolla på den varje gång jag tänker på er, typ sådär varje dag :D Tusen tack alla som medverkade. Malin, Tim och Tim, BRA JOBBAT!

http://www.facebook.com/video/video.php?v=422650902031


Jag älskar er alla!!!

Washington DC

Först och främst - GRATTIS DEDO!

Igår var jag inne i DC med några tjejer. Det var jättevarmt, men ändå jättetrevligt :) Blev upphämtad av Saskia och Katharina, och sen tog vi subwayn in till DC där vi träffade först Sara, sen Sandra och 4 andra tyskar :) Blev en massa hus-tittande, vilket jag annars inte brukar gilla. Men detta var helt okej :) Verkligen skoj att få se var Barack Obama bor. Stoooort vitt fint hus.

Här kommer lite bilder från gårdagen!