Kanske ett tag sedan jag skrev nu - förlåt!
Idag ringde iaf en familj härifrån Bethesda - 5 minuter ifrån Martina. Pappan lät jättebra i telefonen och det kändes bra, det enda är att barnen är 12 & 10 år.. Och det var precis den ålder jag inte ville ha! Alla säger: amen testa, du kan alltid åka hem bla bla bla.. Men sen ställer jag mig själv frågan - är det barn jag vill jobba med? Är det aupair jag vill vara, eller är det USA jag vill se? Och dessa frågorna ställer jag mig själv hela tiden och får nästan fram samma svar hela tiden. Jag vill hem! Varför stannar jag då? Jo, för att jag är rädd att jag ska bli besviken på mig själv, att jag gjort andra besvikna och jag tänker på vad alla kommer tänka om mig och min situation. Men det kan jag berätta för er, att om ni tänker något negativt om mig och denna situationen. Då tycker jag faktiskt att ni själva ska sätta er här och hamna i världens slavmaskin och bara låta tiden gå - så ska vi se hur roligt det är?!?!?

Alla säger som sagt att jag ska kämpa och testa på det m.m. Och det är precis det jag säger till andra aupairer som är i samma sits som mig. För man vill peppa, man vill ge den andra ett hopp. Men om dem mår som mig, så har jag full förståelse varför och om dem åker hem!

Hoppas ni har fått en liten bild om hur jag mår iaf, och ja.. Vi får se hur det blir på måndag!
PUSS&KRAM!

Här kommer lite bilder från helgen!